Den här veckan diskuterade vi i lagtinget ett meddelande om Ålands fortsatta digitalisering. Jag höll gruppanförande för Centern:

Det här meddelandet och alla tillhörande dokument är bra, de är faktiskt riktigt bra. Det lägger grunden för en stor strukturreform som är behövlig.

Det är en grund som saknats och det är en anledning till varför Åland ligger efter i digitaliseringen och har en s.k. digital skuld i mångmiljonbeloppet.

Vi har dock en lång resa framför men det känns äntligen som vi nu kan börja. Det här kommer att kräva ett långsiktigt tänk av oss politiker så därför är det också bra att landskapsregeringen har tänkt tillsätta en parlamentarisk grupp under processens gång. Även om det är utmanande är det inte omöjligt, inte alls. Många närliggande länder och även Färöarna har lyckats väl gällande digitaliseringen. Jag rekommenderar alla att läsa stycket om just Färöarna i dokumentet. Och på tal om dokumenten som är totalt 100 sidor så kan ni se att digitalisering inte bara handlar om teknik, utan minst lika mycket juridik och jag är mycket nöjd över allt som nu sätts igång på det juridiska planet i landskapsregeringen, de tjänstemän som satt ihop det här har gjort ett berömvärt jobb. Istället för att beröra det mer än nödvändigt då alla kan läsa det så vill jag diskutera ÅDA lite mer ingående istället då det är en viktig pusselbit i det hela.

ÅDA har ju fått en del kritik under åren och kanske inte riktigt funkat som tänkt. Tanken och idén med ÅDA var god men problemet med ÅDA är att problemet redan fanns innan man skapade ÅDA – man bara flyttade det under samma tak. Jag vill vara tydlig med att det här inte är någon kritik riktad till varken tidigare politiker eller någon på ÅDA för den delen. Tanken var som sagt mycket god.

Men när man flyttade personalen bort från verksamheterna så tappade man förstås insikt i verksamheterna och hur ska man då veta hur man ska digitalisera och effektivisera om man inte längre är där? Verksamheterna i sin tur då, hur ska de veta vad man ska beställa eller utveckla om man inte har personal med rätt kompetens eller uppdrag? Idag kan vi se den här problematiken tydligt och varför bl.a. ÅHS och Högskolan tagit tillbaka sin personal och också varför landskapet behövt skapa en IT-enhet.

Men ett problem som just fanns innan ÅDA skapades var att man inom det offentliga hade störst fokus på IT och inte digitalisering. Nu tänker de flesta nog vad skillnaden är? IT är digitala verktyg, mobilen jag har i fickan, mailen på era datorer, era datorer fast eller systemet vi pratar i här i plenum. Medan digitalisering, det handlar om att ändra arbetssätt med hjälp av digitala verktyg. Det är åtminstone därför man i flesta fall digitaliserar – att börja jobba på ett nytt och bättre sätt.

Det är som sagt på IT-sidan man lagt sitt fokus – att samordna IT-driften istället för att fokusera på samarbete och digital omvandling av Åland. ÅDAs uppdrag är just att samordna IT-drift men många tänkte då man flyttade all sin personal dit att även ÅDA ska ansvara för att digitalisera och effektivisera hela Åland och sin egen verksamhet. Och det är här allt faller pladask då ingen mitt i allt äger frågan.

Det vi nu måste göra först är att landskapet måste ta på sig ansvaret att driva Åland som helhet framåt. Som man gör i exakt alla andra frågor. Sen behöver vi återföra viss personal från ÅDA till verksamheterna, så som flera redan gjort. Vi måste samtidigt se till att utvecklings- och digitaliseringsansvaret för respektive verksamhet ligger hos dem själva, det är lika naturligt som att ha ekonomiansvar.

Men får vi inte ett väldigt osamordnat samhälle om vi gör så här – det man försökt lösa? Först och främst kan vi konstatera att det redan är osamordnade. För att faktiskt få det samordnat så ska vi göra tvärtemot det vi gör idag.

Idag har vi som sagt ett slags IT-tänk och försöker samordna verksamheter med gemensamma system och liknande. Men det är här vi ska vända på steken och decentralisera systemen och istället centralisera den data de hanterar. För det spelar ingen roll om Geta kommun har ett annat system än Finström eller Mariehamn – det som spelar roll är att de hämtar och hanterar data från samma plats och “kan prata med varandra”, sen får de använda den på det sätt dom själva anser vara bäst.

Då kan, om det kanske är ”nya ÅDA” som ska göra det, fokusera på att centralisera data och styra in hela offentliga Åland i den helheten. Verksamheterna i sin tur kan lägga sitt fulla fokus på användarvänlighet och effektivitet. Då koncentrerar vi även stora kostnader kring säkerhet – som är de största i dagens läge.

Till på det vinner den vanlige ålänningen på det här eftersom personen mer eller mindre rör sig friktionsfritt mellan verksamheterna. På så sätt blir personen i fokus istället för strukturerna, dit personen går, det är där datan finns – inte i respektive verksamhet som idag.

Just den modellen beskrivs också i landskapsregeringens meddelande och det är så här många av de framgångsrika länderna har gjort och har även estniska X-road gemensamt. För att även vi ska lyckas så är ett av de första stegen att se över ÅDAs uppdrag och struktur och jobba på ett helt nytt sätt.

Det kommer dessutom gynna näriningslivet på flera sätt. Framförallt behöver vi se över hur vi inkluderar dem mer i offentligas utveckling. Idag är de ganska blockerade och marknaden gentemot det offentliga inom IT och digitalisering är rätt smal på Åland. Här borde vi se över hur vi bl.a. upphandlar och jag vet också att vi kan privatisera en hel del inom det här området. Det är en diskussion för sig men jag vill nämna det.

Avslutningsvis vill jag ta upp lite om varför vi borde och måste satsa på digitalisering. Den här listan kan göras lång men jag väljer att lyfta två anledningar.

Först och främst: vi har inte råd att inte satsa på det. Det kommer inte bara bli dyrt ekonomiskt utan även för självstyrelsen. Om vi fortsätter som vi gör nu så kommer vi inte ha något annat val än att gå in i finska system. Vilket i sig inte är fel och till och med fördel i många fall, men i vissa fall måste vi också ändra vår lagstiftning i likhet med Finlands för att kunna göra det och sakta mak kommer självstyrelsen att urholkas i så fall. EU har en hel del direktiv på kommande inom området och till på det lär de säkert strängera cybersäkerhetsdirektiven ännu mer med tanke på kriget i Ukraina. Vi kommer ha tufft att uppfylla dem och då kommer de finska systemen oavsett villkor vara vår enda väg ut för att lösa det. Därför måste vi ta tag i det här nu och planera med en helhet för Åland i åtanke och inte göra adhoc lösningar när vi väl måste. Vissa finska system ska vi absolut använda men vissa inte.

För det andra och för det sista måste vi satsa på digitaliseringen för vår konkurrenskraft. Jag vill till och med höja ribban och säga att vi samlat som samhälle borde ha det som en av våra främsta prioriteringar. I ÅSUBS senaste tillväxtstudie lyfte de digitalisering som den starkaste megatrenden i världen. Här på Åland har det under de senaste åren varit den mest snabbväxande branschen. Med tanke på att digitala tjänster och produkter inte påverkas varken av någon skattegräns, koldioxidutsläpp eller ens det att vi befinner oss på en ö så tycker åtminstone jag att det är den smartaste branschen att satsa på. Utbildningen Grit:lab är en mycket bra början.

Men det finns mycket mer man kan och behöver göra. Ett modernt och digitalt samhälle lockar framförallt yngre personer, som förväntar sig att det offentliga ska kunna erbjuda sina tjänster digitalt. Om vi tittar på Ålands åldersfördelning har vi stora utmaningar framför oss och för att lösa det behöver vi just få hit fler unga. Det gör vi i första hand med attraktiva jobb, kanske inom IT-branschen som skriker efter arbetskraft – men då måste också Åland som samhälle vara lockande och modernt och det är vårt jobb att se till.