En agil arbetsmodell för offentlig sektor

Förra året så kladdade jag ner den här skissen på en arbetsmodell för hur man skapar bra innovativa lösningar.

1. Brainstorming av ideér samt skapar förståelse för problemet

2. Konkretisera idéerna och kollar upp möjligheter/utmaningar för att se vilken idé man vill gå vidare med

3. Ta snabbt fram en enkel pilot-lösning och testa den med målgruppen. Då lär man sig i ett tidigt skede om vad som funkar och inte. Så att man kan experimentera vidare och utveckla lösningen, alternativt skrota den och börja om med en annan bättre idé

4. Slutligen efter en hel del experimentering, utvärdering och förbättring lanserar man idén som nu kan kallas lösning

🔑Nyckeln i modellen är steg 3 🔑
Ett steg som många lämnar bort och istället lägger massa resurser på att utreda och få det perfekt innan lansering. Vanligt är också att man redan i steg 1 bestämmer sig för hur lösningen ska se ut. Slutligen matchar det sällan verkligheten och tagit för lång tid.

Viktigt är nämligen att man fokuserar på målen och värdet man vill uppnå istället för formen. Då måste man vara flexibel och omställningsbar – och beredd på att misslyckas.

Det handlar helt enkelt om att börja – och att göra. Istället för att planera och utreda.

Anledningen att jag letade fram skissen var att jag blev inspirerad efter mitt kaffeinlägg då jag fick många positiva meddelanden och respons kring ledarskap i offentlig sektor. Jag vill därför nu försöka visualisera en arbetsmodell och tankesätt för just offentlig sektor – ett agilt arbetssätt istället för dagens.

Så här ser ni mig i början av processen och i steg 3. En pilot-modell som sannerligen kan utvecklas (eller skrotas?). Ge gärna input och skicka tips på länkar/böcker om ämnet så ska jag jobba vidare 🙂

Hur solceller/vindkraft -> vätgas kan hjälpa vårt vatten

En intressant biprodukt vid produktion av vätgas via solceller/vindkraft som kan hjälpa vårt vatten:

Syre.

Vid vätgasproduktion spjälkar man upp vatten (H2O) och får alltså syre (O) över då man vill åt vätgasen (H2).

Syret kan man sen köra ner i vattendrag/havet och syresätta det. Våra vattentäkter och Östersjön lider av syrebrist så det här är riktigt intressant att följa med.

Varför vi har energikris och vad vi kan göra på Åland

Ett försök till att förklara det så kortfattat och förenklat som möjligt:

  • Åland ingår i en elmarknad tillsammans med många länder där man importerar och exporterar el mellan varandra. Åland köper och säljer till Sverige
  • Under de senaste åren har många länder lagt ner kol- och kärnkraftverk med målet att ha mer förnyelsebar energi. Då det ännu inte finns tillräckligt av det och produceras efter väder har man istället importerat gas från Ryssland – som varit stabilt, billigt och haft lågt CO2-utsläpp
  • I samband med kriget i Ukraina så begränsades importen av rysk gas
  • Samtidigt har några olyckliga tillfälligheter inträffat som att  ex. kärnkraftverk i Frankrike och Sverige krånglat vilket minskar det totala utbudet av energi för marknaden och då även priset på Åland

Summa summarum är utbudet av energi för lågt och då blir priserna höga. 

Tyvärr är det här svårt att fixa snabbt. Det tar många år att bygga ny storskalig elproduktion, framförallt kärnkraftverk.

Kortsiktigt för vad vi kan göra på Åland är i huvudsak att försöka effektivisera och minska vår användning. Våra egna elbolag säljer just nu till förlust så det är bra även för dem. Därför är det bra att man nu till hösten kommer erbjuda oberoende energirådgivning hos Ålands energimyndighet. På längre sikt se till att ny elproduktion förverkligas – t.ex. sol- och vindparker här på Åland.

2021 – hur gick det?

Idag behandlade vi landskapets årsredovisning för 2021, ett 239 sidigt dokument som berättar i både text och siffror hur 2021 gick med fokus på ekonomin.

Jag höll gruppanförande för Centern och här är ungefär vad jag sa:

Då jag satt hemma och planerade det här anförande och tänkte tillbaka till 2021 så inser jag att man glömmer snabbt hur det egentligen var för ett år sen. På pappret och sista raden i årsredovisningen så har vi ett bokslut i princip i balans och ett bra år. Men bakom siffrorna ligger det otroligt mycket arbete och hårt slit… på alla nivåer. 

2021 var det år covid-19 kom till Åland på riktigt och många tillhörande konsekvenser. För många personer var 2021 det tuffaste året någonsin.

  • Nu i efterhand kan man konstatera att ålänningarna och landskapsregeringen gjort ett riktigt bra jobb och lyckades hålla en bra balans mellan smittspridning och begränsningar i vardagen och näringslivet samtidigt som man gjorde många viktiga stödinsatser.
  • Idag kan vi se en bra återhämtning, bl.a. kom precis nyheten att Åland har lägst arbetslöshet i hela Finland. 

Inledningsvis vill jag och Centerns lagtingsgrupp rikta ett stort tack till alla som kämpat och bidragit till att få Åland och vardagen att fungera under pandemin och även nu efter den – ifall man vågar säga så.

Till årsredovisningen i sig. 

Först av allt vill jag fortsätta ge lite beröm och då gällande den fortsatta utveckling gällande utformning och nyckeltal i årsredovisningen. Att mäta är att veta och ju mer siffror vi har i pedagogiskt format, desto bättre beslut kan vi ta.

Under sommaren så tog jag mig nöjet att sammanställa alla årsredovisningar för de senaste åren för att se utvecklingen och för att tydligare se var kostnaderna finns och förhoppningsvis kunna göra några kloka slutsatser inför framtiden.

  • Som de flesta vet har våra kostnader ökat rätt kraftigt de senaste åren, det pratar vi rätt mycket om här i salen. 
  • Men våra inkomster har faktiskt ökat mycket dom med. 
  • Det nya skattesystemet ser dessutom ut att bidra med ännu mer skatteinkomster. 
  • Däremot har vi de senaste två åren sett att vår ekonomi är skör och att vi måste se över både kostnader och intäkter ifall det ska vara långsiktigt hållbart.

Om vi börjar med kostnader och ser hur det utvecklats under pandemin och jämför med vårt senaste “normalår” 2019 så är det framförallt löner och personalkostnader som ökat då vi pratar om verksamhetskostnaderna. Allt annat är svårt att jämföra med två pandemiår.

  • Verksamhetskostnaderna har ökat med nära 9 miljoner där personalkostnader står för 8 miljoner. 
  • Nytt för den här mandatperioden är redovisningen över årsverken, alltså heltidslöner man betalar lön för kan man väl säga, och i år finns det även för ÅHS så vill jag lyfta det för 2021 och jämföra dem lite. Ifall man slår ihop alla årsverken för våra myndigheter och förvaltningen så kan man se att ÅHS, ensamma, står för 53% av alla årsverken – totalt 918 under 2021. På andra plats har vi Ålands gymnasium med 212 till följd av Ålands polismyndighet med 97. 
  • Det är också hos dom här 3 – alltså ÅHS, Gymnasiet och Polismyndigheten som kostnaderna ökat mest hos de senaste 2 åren. Det är alltså vård, utbildning och polis som huvudsak ökat i kostnad sedan 2019. Då förstår man att det är svårt att spara, speciellt under en pandemi.

Med det i åtanke tycker jag landskapsregeringen gjort ett mycket bra jobb med att få ett bokslut i balans och samtidigt både undvika lån och öka landskapets likviditet för 2021 – som nog var ett tuffare år än vad alla kan minnas. Man glömmer som sagt snabbt. 

Men man ska inte sticka under stolen att kostnadsutvecklingen är svårkontrollerad och faktiskt inte hållbar. Därför blir det intressant att se vad Finansministerns parlamentariska ekonomi-grupp kommit fram till vad gäller kostnadstak och annat. 

Förutom våra kostnader behöver vi fokusera mer på intäkterna och hur vi också i redovisningssammanhang kan bidra med det. Vi pratar väldigt lite om hur vi ska öka våra inkomster och det är mer relevant än någonsin nu då vi bytt skattesystem som är direkt baserat på våra egna skatteinkomster och befolkning. Ett förslag inför framtida redovisningar är att man skulle redovisa hur mycket av de köpta tjänsterna och material och upphandlingar som gått till åländska företag och andra icke-åländska företag. Det skulle vara väldigt intressant att få en sammanställning över det. Centern vill lyfta vikten om att offentlig sektor bör prioritera vårt egna näringsliv så mycket som möjligt.

För att inte stå här alltför länge tänkte jag börja avsluta och bara säga att effektivitetsrevisionen är väldigt kärnfull och glädjande att landskapsregeringen planerar flera åtgärder enligt revisionens rekommendationer. Det är flera rekommendationer som kan leda till effektiviseringar. Sådana som vi behöver. Så jag nöjer mig så och att jag ser fram emot en konstruktiv och viktig höst här i salen. 

Elflyg & drönare – framtidens lösning för skärgårdstrafiken & trafiken till Sverige/Finland

Elflygplan och drönare så stora att de kan transportera flera 100kg last eller till och med personer kan låta som science-fiction. Speciellt autonoma sådana.

Men det finns redan idag och utvecklingen sker i rusande fart. Uppe i Skellefteå fick jag förmånen att se elflygplan i verkligheten och träffa Skellefteå Airports VD som är drivande i denna fråga.

Skellefteå har just nu 3 elflygplan och fler på kommande, det har nyligen startats en pilotutbildning där då flygen är mycket enklare och billigare att öva med än vanliga plan. 19 september ska de också börja ha en autonom drönare mellan flygplatsen och Northvolts fabrik. Den ska transportera gods. En biltur som vanligtvis tar 35minuter som nu istället kommer gå på 6min – och utan chaufför/kostnad för det.

Lite fakta och framtidsutsikter – också för Ålands del:

➖ Man planerar just nu vilka sträckor som kan ersättas med elflyg (vi fick inritat Skellefteå-Åland som tänkbar linje). Åland-Stockholm/Helsingfors skulle med andra ord vara mycket möjligt
➖ Inom kort kommer elflyg med 4-6 säten med en räckvidd runt 300km
➖ 2026 beräknas det finnas flyg som kan ta upp till 19 passagerare
➖ 2025 beräknas det finnas drönare som kan ta passagerare. Det kan jämföras med en helikopter
➖ Driftkostnaden är cirka 70% lägre jämfört med ett vanligt flyg. Med dagens bränslepriser och viljan att ställa om kommer utvecklingen ske mycket snabbare än vad vi tror
➖ Det är allt fler företag som börjat utveckla elflyg och drönare
➖ Utvecklare av drönare söker testområden där det är enkelt och ”luftigt” att flyga, t.ex. Skellefteå (det är betydligt svårare att testa i storstäder där de oftast håller till)
➖ Åland har perfekt infrastruktur för att vara ett testområde. Vi har många öar med behov av transport, elanslutning, helikopterplattor, flygplats i skärgården, korta avstånd, platt terräng och överlag lite lufttrafik

Åland borde verkligen ta vara på denna chans och försöka bli ett testområde och starta ett gemensamt projekt tillsammans med Skellefteå – då är det också enklare att få EU-projektspengar för detta. Vi pratar oerhört mycket om att ställa om och hitta nya lösningar och lägger mycket pengar på planer och utredningar för hur vi ska göra det… Jag skulle mycket hellre lägga pengar på att starta ett sånt här projekt och se vart det leder. Det är exakt så Skellefteå har gjort och med goda resultat.

Man kan börja litet och sätta upp en drönare som går mellan fasta Åland och valfri skärgårdskommun och kanske transportera tidningar eller varor? Eller ha en drönare med hjärtstartare som automatiskt kör till platsen där det behövs, det skulle då gå på ett fåtal minuter. Om det funkar bra utvecklar man vidare. Steg för steg i takt med ny teknik som kommer.

Det värsta som kan hända är att Åland får bra marknadsföring.

Framtidens utbildning & utbildningsbehov

I fredags (13.05.22)  var jag på ett riktigt intressant seminarium om framtidens utbildning och utbildningsbehov.

Några anteckningar:

➖ 50% av dagens grundskoleelever kommer jobba med ett yrke som ännu inte finns. Det är med andra ord ganska onödigt att fundera på vad man i detalj behöver lära sig. Det viktigaste är att lära sig att lära sig och anpassa sig till nya saker
➖ Självledarskap och förändringskompetens är det viktigaste att lära sig
➖I framtiden kommer arbetsplatser inte ha hierarkier med chefer och mellanchefer utan ha olika team där man i vissa fall tar in ledarskap i form av en service
➖ Folk kommer inte vilja ha en 100% fast tjänst utan vill hellre hålla på med många olika saker och jobba flexibelt
➖ Idag tar man in info under skoltid och gör läxor hemma var för sig. Man borde vända på steken och låta elever ta in info hemma var för sig i sin takt på sitt sätt och lägga fokus på att tiden i skolan innehåller mer gemensamma praktiska arbetsuppgifter
➖ Gymnasiet borde kanske vara 4 år och inte bara innehålla utbildning utan även jobb – då lär man sig bäst och även lär sig vad man vill studera vidare till
➖ Du borde kunna få examen och godkända kurser utan att gått en utbildning, vi måste se över hur vi bättre kan validera kurser på högskolenivå
➖ Finland är bäst i världen i kunnande och deltagande i utbildning men halkar efter i dagens samhälle där utbildning inte längre handlar lika mycket om att lägga saker på minnet
➖ Vi kommer (och redan gör) automatisera allt manuellt så att människor kan lägga mer tid på att tänka och fantisera, det som gör oss människor unika. Vi vuxna måste börja fantisera mer
➖ Det vi digitaliserat nu i samband med corona är bara en droppe i havet om vad som är på kommande
➖ Många av Ålands största branscher med många anställda (transport, bokföring, finans, logistik) digitaliseras och automatiseras redan nu
➖ Optimism är förutsättningen för en lyckad förändring

OBS! De flesta anteckningarna är från framtidsspanaren Niko Herlin och detta är endast anteckningar. Jag är väl medveten om att många saker ovan inte fungerar väl i verkligheten för alla elever, speciellt inte på grundskolenivå.

Jesper Josefsson

Digitaliseringsmeddelande – ”Den åländska förvaltningens fortsatta digitalisering”

Den här veckan diskuterade vi i lagtinget ett meddelande om Ålands fortsatta digitalisering. Jag höll gruppanförande för Centern:

Det här meddelandet och alla tillhörande dokument är bra, de är faktiskt riktigt bra. Det lägger grunden för en stor strukturreform som är behövlig.

Det är en grund som saknats och det är en anledning till varför Åland ligger efter i digitaliseringen och har en s.k. digital skuld i mångmiljonbeloppet.

Vi har dock en lång resa framför men det känns äntligen som vi nu kan börja. Det här kommer att kräva ett långsiktigt tänk av oss politiker så därför är det också bra att landskapsregeringen har tänkt tillsätta en parlamentarisk grupp under processens gång. Även om det är utmanande är det inte omöjligt, inte alls. Många närliggande länder och även Färöarna har lyckats väl gällande digitaliseringen. Jag rekommenderar alla att läsa stycket om just Färöarna i dokumentet. Och på tal om dokumenten som är totalt 100 sidor så kan ni se att digitalisering inte bara handlar om teknik, utan minst lika mycket juridik och jag är mycket nöjd över allt som nu sätts igång på det juridiska planet i landskapsregeringen, de tjänstemän som satt ihop det här har gjort ett berömvärt jobb. Istället för att beröra det mer än nödvändigt då alla kan läsa det så vill jag diskutera ÅDA lite mer ingående istället då det är en viktig pusselbit i det hela.

ÅDA har ju fått en del kritik under åren och kanske inte riktigt funkat som tänkt. Tanken och idén med ÅDA var god men problemet med ÅDA är att problemet redan fanns innan man skapade ÅDA – man bara flyttade det under samma tak. Jag vill vara tydlig med att det här inte är någon kritik riktad till varken tidigare politiker eller någon på ÅDA för den delen. Tanken var som sagt mycket god.

Men när man flyttade personalen bort från verksamheterna så tappade man förstås insikt i verksamheterna och hur ska man då veta hur man ska digitalisera och effektivisera om man inte längre är där? Verksamheterna i sin tur då, hur ska de veta vad man ska beställa eller utveckla om man inte har personal med rätt kompetens eller uppdrag? Idag kan vi se den här problematiken tydligt och varför bl.a. ÅHS och Högskolan tagit tillbaka sin personal och också varför landskapet behövt skapa en IT-enhet.

Men ett problem som just fanns innan ÅDA skapades var att man inom det offentliga hade störst fokus på IT och inte digitalisering. Nu tänker de flesta nog vad skillnaden är? IT är digitala verktyg, mobilen jag har i fickan, mailen på era datorer, era datorer fast eller systemet vi pratar i här i plenum. Medan digitalisering, det handlar om att ändra arbetssätt med hjälp av digitala verktyg. Det är åtminstone därför man i flesta fall digitaliserar – att börja jobba på ett nytt och bättre sätt.

Det är som sagt på IT-sidan man lagt sitt fokus – att samordna IT-driften istället för att fokusera på samarbete och digital omvandling av Åland. ÅDAs uppdrag är just att samordna IT-drift men många tänkte då man flyttade all sin personal dit att även ÅDA ska ansvara för att digitalisera och effektivisera hela Åland och sin egen verksamhet. Och det är här allt faller pladask då ingen mitt i allt äger frågan.

Det vi nu måste göra först är att landskapet måste ta på sig ansvaret att driva Åland som helhet framåt. Som man gör i exakt alla andra frågor. Sen behöver vi återföra viss personal från ÅDA till verksamheterna, så som flera redan gjort. Vi måste samtidigt se till att utvecklings- och digitaliseringsansvaret för respektive verksamhet ligger hos dem själva, det är lika naturligt som att ha ekonomiansvar.

Men får vi inte ett väldigt osamordnat samhälle om vi gör så här – det man försökt lösa? Först och främst kan vi konstatera att det redan är osamordnade. För att faktiskt få det samordnat så ska vi göra tvärtemot det vi gör idag.

Idag har vi som sagt ett slags IT-tänk och försöker samordna verksamheter med gemensamma system och liknande. Men det är här vi ska vända på steken och decentralisera systemen och istället centralisera den data de hanterar. För det spelar ingen roll om Geta kommun har ett annat system än Finström eller Mariehamn – det som spelar roll är att de hämtar och hanterar data från samma plats och “kan prata med varandra”, sen får de använda den på det sätt dom själva anser vara bäst.

Då kan, om det kanske är ”nya ÅDA” som ska göra det, fokusera på att centralisera data och styra in hela offentliga Åland i den helheten. Verksamheterna i sin tur kan lägga sitt fulla fokus på användarvänlighet och effektivitet. Då koncentrerar vi även stora kostnader kring säkerhet – som är de största i dagens läge.

Till på det vinner den vanlige ålänningen på det här eftersom personen mer eller mindre rör sig friktionsfritt mellan verksamheterna. På så sätt blir personen i fokus istället för strukturerna, dit personen går, det är där datan finns – inte i respektive verksamhet som idag.

Just den modellen beskrivs också i landskapsregeringens meddelande och det är så här många av de framgångsrika länderna har gjort och har även estniska X-road gemensamt. För att även vi ska lyckas så är ett av de första stegen att se över ÅDAs uppdrag och struktur och jobba på ett helt nytt sätt.

Det kommer dessutom gynna näriningslivet på flera sätt. Framförallt behöver vi se över hur vi inkluderar dem mer i offentligas utveckling. Idag är de ganska blockerade och marknaden gentemot det offentliga inom IT och digitalisering är rätt smal på Åland. Här borde vi se över hur vi bl.a. upphandlar och jag vet också att vi kan privatisera en hel del inom det här området. Det är en diskussion för sig men jag vill nämna det.

Avslutningsvis vill jag ta upp lite om varför vi borde och måste satsa på digitalisering. Den här listan kan göras lång men jag väljer att lyfta två anledningar.

Först och främst: vi har inte råd att inte satsa på det. Det kommer inte bara bli dyrt ekonomiskt utan även för självstyrelsen. Om vi fortsätter som vi gör nu så kommer vi inte ha något annat val än att gå in i finska system. Vilket i sig inte är fel och till och med fördel i många fall, men i vissa fall måste vi också ändra vår lagstiftning i likhet med Finlands för att kunna göra det och sakta mak kommer självstyrelsen att urholkas i så fall. EU har en hel del direktiv på kommande inom området och till på det lär de säkert strängera cybersäkerhetsdirektiven ännu mer med tanke på kriget i Ukraina. Vi kommer ha tufft att uppfylla dem och då kommer de finska systemen oavsett villkor vara vår enda väg ut för att lösa det. Därför måste vi ta tag i det här nu och planera med en helhet för Åland i åtanke och inte göra adhoc lösningar när vi väl måste. Vissa finska system ska vi absolut använda men vissa inte.

För det andra och för det sista måste vi satsa på digitaliseringen för vår konkurrenskraft. Jag vill till och med höja ribban och säga att vi samlat som samhälle borde ha det som en av våra främsta prioriteringar. I ÅSUBS senaste tillväxtstudie lyfte de digitalisering som den starkaste megatrenden i världen. Här på Åland har det under de senaste åren varit den mest snabbväxande branschen. Med tanke på att digitala tjänster och produkter inte påverkas varken av någon skattegräns, koldioxidutsläpp eller ens det att vi befinner oss på en ö så tycker åtminstone jag att det är den smartaste branschen att satsa på. Utbildningen Grit:lab är en mycket bra början.

Men det finns mycket mer man kan och behöver göra. Ett modernt och digitalt samhälle lockar framförallt yngre personer, som förväntar sig att det offentliga ska kunna erbjuda sina tjänster digitalt. Om vi tittar på Ålands åldersfördelning har vi stora utmaningar framför oss och för att lösa det behöver vi just få hit fler unga. Det gör vi i första hand med attraktiva jobb, kanske inom IT-branschen som skriker efter arbetskraft – men då måste också Åland som samhälle vara lockande och modernt och det är vårt jobb att se till.

Grit:lab – Nordens häftigaste techutbildning

Ifall du är intresserad att jobba inom den mest snabbväxande branschen i världen (och på Åland): Tech-branschen – se då till att ansöka till Grit:lab. Ansökningstiden går ut 22.02.22.

Grit:lab är en kodar/it-utbildning som skiljer sig mycket från en klassisk utbildning: 

  • Utbildningen är 2 år 
  • Den saknar lärare 
  • Är uppbyggt som ett spel med olika nivåer – du ska själv och tillsammans med dina klasskompisar ta er vidare
  • Inga klassrum, istället i PAFs lokaler
  • Antagningen är inte baserat på betyg utan ditt resultat i antagningsprovet som du kan göra här

Antagningsprovet är inte baserat på inpluggad kunskap och du behöver inga tidigare kunskaper inom varken IT eller kodning för att ansöka eller göra bra ifrån dig. Det enda som gäller är att få ett bra resultat i antagningsprovet.

Provet är ett online-spel och testar ditt minne samt logiska tänkande.  Det tar cirka 2 timmar och de 150 personer som gör bäst ifrån sig går vidare till en 4 veckors introduktionsperiod där du får göra vissa uppdrag och testa på hur det är att vara med i Grit:lab. Därefter väljs 50st ut som sedan får gå utbildningen. 

Om jag inte hade mitt jobb som lagtingsledmot skulle jag definitivt vilja gå den här utbildningen – om mitt minne och logiskt tänkande skulle räcka till vill säga! 

Slopad inkomstgräns för studiestöd under 2022

På grund av coronapandemin har vissa branscher fått en tung arbetsbelastning och många är satta i karantän. Framförallt inom vård och omsorg.

För att underlätta detta tar vi nu temporärt bort inkomstgränsen för studiestöd så att studenter kan hoppa in och hjälpa och avlasta – utan att mista sitt studiestöd.

Vi håller även på att se över möjligheten att införa en  permanent slopning av inkomstgränsen. Förhoppningsvis kan den lagen komma på plats 2023.

I samband med behandlingen av den temporära lagen i lagtinget höll jag det här gruppanförandet för Centern:

Idag kan man som heltidsstuderande tjäna max 939€ per månad på sidan om sina studier. Ifall du tjänar mer så mister du ditt studiestöd.

Jag har pratat med flera studenter som tvingas tacka nej till jobb på grund av detta – även fast de kunnat och velat jobba extra och samtidigt klarat av sina studier.
Inkomstgränsen sätter käppar i hjulen för den driftige.

Vid anställningar väger även arbetserfarenhet allt tyngre och det är hård konkurrens för nyexaminerade. Då tycker jag och centerns lagtingsgrupp att vi ska ge chansen för våra åländska studerande att samla på sig så mycket arbetserfarenhet de kan och vill under sin studietid.

Nu har jag endast nämnt de som vill arbeta mer men det är finns också många som måste göra det för att gå runt – studiestödet räcker inte till. Om vi ser på dagens bostadspriser och till på det inflationen som nu gör sitt och gör allting dyrare förstår man att vissa kan få det tufft ekonomiskt.

Framförallt för vuxenstuderande som kanske har hunnit starta familj och tagit bostadslån kan det bli svårt att gå runt med dagens studiestöd. Att tjäna extra blir nödvändigt och då är det dumt att ha en bestämd gräns för vad de kan tjäna ifall de klarar av att jobba så mycket och samtidigt klara sina studier.

En slopning av inkomstgränsen lär dock bidra med en del kostnader, lagförslaget nämner en uppskattning på 300 000€. Med landskapets ekonomi i åtanke är det inte särskilt lockande att öka utgifterna ännu mer men det här är nödvändigt och väldigt bra läge att göra det. Coronapandemin har bidragit med brist på personal och tung arbetsbelastning, framförallt inom vård och omsorg – med detta lagförslag kan studerande nu hoppa in och arbeta och avlasta. Samtidigt som de själva tjänar pengar och då vore det dumt att straffa dem genom att dra in deras studiestöd.
Det här lagförslaget är endast temporärt och gäller under 2022 och en permanent slopning av inkomstgränsen är efterlängtad. Inför valet 2019 deltog jag i en debatt vid Högskolan där man bl.a. just diskuterade inkomstgränsen. Då tyckte i princip alla 8 partier att man borde slopa den eller åtminstone höja gränsen. Jag och Centern var och ännu är ett av partierna som tycker man borde slopa gränsen helt. Därav finns också målsättningen även med i vårt regeringsprogram.

Eftersom en slopning av inkomstgränsen förväntas bidra med en rätt stor ökning av landskapets kostnader blir det intressant att se det faktiska utfallet nu under 2022 och ta det med sig till då vi gör det faktiska lagförslaget som förhoppningsvis innehåller en bestående slopning av inkomstgränsen. Det “riktiga” lagförslaget så att säga som berör hela studiestödslagen vet jag att är på gång och varit det en längre tid. Jag har själv suttit i arbetsgruppen som sett över lagen.

Centerns lagtingsgrupp stöder det här temporära lagförslaget och ser även framemot det faktiska lagförslaget som förhoppningsvis även den kan innehålla en slopning av inkomstgränsen.

En moderniserad Näringsrätt – nu uppdaterar vi lagen

Under 2021 deltog jag i en s.k. referensgrupp som varit med och tagit fram ett nytt lagförslag för Näringsrätten på Åland. Ett lagförslag som både stärker näringslivet och tryggar det svenska språket. I samband med behandlingen i plenum höll jag Centerns gruppanförande:
(Du kan även titta på det här via). 

Bakgrund till att vi moderniserar näringsrätten
Under åren så har en modernisering av näringsrätten varit högt upp på – framförallt – näringslivets önskelista.

Grundtanken med näringsrätten är att trygga det åländska nationalitetsskyddet, med fokus på det svenska språket. Vilket de flesta ålänningar är måna om att trygga, och det är som tur inte den delen i sig som fått kritik utan framförallt den bestämmelse som styr företagens styrelsesammansättning, att ⅔ delar av styrelsemedlemmarna måste ha hembygdsrätt eller bott på Åland i minst 5 år.

Idag kan det svårt att hitta all kompetens, ofta nödvändig spetskompetens, till en bolagsstyrelse. Och att man alla gånger ska lyckas hitta det på lilla Åland är svårt – nog för att vi har förvånansvärt många personer med hög kompetens på Åland. Men speciellt svårt kan det vara för de företag som jobbar runt om i hela världen, vilket börjar bli rätt många. Ibland vill man också ha personer i en styrelse som inte känner varandra och kanske framförallt inte är släkt… Vilket kan bli klurigt här på Åland. Det här har lett till att flera åländska företag funderat på att flytta bolaget till ett annat land för att på så sätt kunna ha den styrelse man vill och behöver ha för att utvecklas och vara konkurrenskraftiga.

Lagen kan också skrämma bort nya företagsetableringar då det är ett extra hinder för att starta företag på Åland jämfört med t.ex. Sverige eller Finland och speciellt med tanke på att du behöver ge bort en majoritet av styrelseplatser till ålänningar och inte själv bestämma vem som styr ditt företag.

Då man läser nu gällande lag kan man få intryck att syftet just handlar om det här, att det är ett slags konkurrensskydd. Men huvudsyftet med lagen är som sagt att trygga nationalitetsskyddet och framförallt det svenska språket. Det i sin tur framkommer däremot otydligt. Bestämmelserna kring språket lämnar till på det en del frågetecken efter sig.

Summan av kardemumman är att nuvarande näringsrätt försvårar utvecklingen av existerande företag och skrämmer bort nya företag.

Varför har det inte ändrats tidigare?
Då kan man fråga sig varför lagen inte uppdaterats förrän nu och varför det funnits en del motvilja till att göra det. Först och främst tror jag de flesta var positiva till den på 90-talet då nuvarande lag trädde i kraft. Jag minns det tyvärr lite dåligt men jag vet åtminstone att världen såg väldigt annorlunda ut då jämfört med idag.
Man kan också diskutera ifall näringsrätten haft positiva effekter för Åland och näringslivets utveckling. Vi har ju nämligen en otrolig välfärd byggt av skattepengar av otroliga företag – fast vi haft en näringsrätt. Kan det ha varit en viktig byggsten av det Åland vi har idag? Jag vet inte, kanske, men vi vet att världen ändras och så måste också vi.

Men ändå främsta anledningen till att man varit försiktig till att ändra lagen är att den har en så kallad stand-still klausul vilket vi fick i samband med EU-inträdet. Det betyder att vi enbart kan lätta på lagen och aldrig göra den strängare. Ifall vi efterhand inser att ändringarna inte var de bästa och att vi t.ex. faktiskt vill ha ålänningar i alla företags styrelser så kan vi inte ångra oss. Gjort är gjort.

Av de anledningarna har det varit svårt att få ihop en kvalificerad majoritet här i lagtinget vilket krävs för att ändra lagen. Men nu ser det ut som vi har det, eftersom landskapsregeringen tagit fram ett rykande färskt lagförslag för näringsrätten.

Det nya förslaget
Jag har själv fått äran att delta i referensgruppen som behandlat lagförslaget och vill tacka för en bra behandling. Diskussionerna har varit öppna och lösningsorienterade över partigränserna och tjänstemännen har varit varit guldvärda som mejslat fram lagförslaget som nu ligger på våra bord. Det har nämligen inte varit en helt lätt lag att jobba med, med tanke på stand-still klausulen. Men jag och Centerns lagtingsgrupp är mycket nöjda med det resultatet och förslaget som nu ligger på bordet.

Lagförslaget lättar nämligen på kravet på styrelsemedlemmar. Istället för att ha ⅔ ändras det till att endast en enda person behöver ha hembygdsrätt eller bott på Åland i 5 år. Man har även tagit bort punkterna om att företagen måste använda lokala resurser samt att betydande förädling av varor och tjänster ska ske lokalt på Åland.

Överlag så blir det mer flexibelt och ökar förutsättningen för utveckling, för näringslivet.

Samtidigt lägger man fokus på lagens grundsyfte – språket – och rätten till att få service på svenska. Det är mycket bra att man redan i lagens första paragraf tydliggör att det här är syftet och följer upp med språkbestämmelserna. Man har även tydliggjort dom.

Till exempel att man som konsument har rätt att få service på svenska, att varor och dess information ska kunna tillhandahållas på svenska och att marknadsföring mot ålänningar ska finnas på svenska. Samtidigt tydliggör man att andra språk inte är förbjudna.

Lagförslaget både stärker näringslivet och samtidigt tryggar det svenska språket vilket är två saker som går helt i linje med Åländsk centerpolitik… Så Centerns lagtingsgrupp stöder förstås lagförslaget!

Centerns lagtingsgrupp vill även i sammanhanget lyfta behovet av att jobba med kommunikationen utåt för att välkomna hit fler. Det verkar finnas en uppfattning i våra närregioner att man varken får köpa hus eller starta företag på Åland, det är ibland det enda vissa vet om Åland. Den här missuppfattningen måste vi jobba bort då vi i själva fallet vill ha och behöver ökad inflyttning – både i form av personer och företag.