Plej – en plattform som gör det enkelt att ha roligt tillsammans
Jag är med i en väldigt spännande ”start-up” som heter Plej.
Vårt mål är ”Att göra det enkelt att ha roligt tillsammans – och bidra till aktivitet, skratt och starkare relationer.”
Vi (jag + tre från Sverige) som är bakom spakarna älskar alla spel och lekar och anser att det är något av det bästa sätt att umgås tillsammans med andra. Det finns gott om sällskapsspel men något vi själva saknar är att kunna köra lekar och femkamp på ett enklare sätt. Idag måste du Googla runt och hittar egentligen inget mer än några blogginlägg, sedan då du väl håller i lekarna måste du läsa upp regler, hålla koll på poäng osv. Hela den processen vill vi göra enkel – så att det bara är att klicka igång och så har ni en femkamp och en rolig kväll framför er!
Därför börjar vi med lekar och femkamp, i framtiden kan det bli mer. Men målet med Plej är åtminstone alltid att göra det enkelt att ha roligt tillsammans.
Till en början kommer vi att skapa Sveriges största (och bästa) bibliotek fyllt av lekar och femkamper. Just nu har vi nära 200 lekar – sådana som passar festen eller med familjen. Allt från dryckeslekar, utomhuslekar, bäst i test lekar, musikquiz och annat. Kolla gärna in sidan och ge feedback då vi just nu håller på och bygger upp den!
Kan offentliga Åland fixa färjetrafik själva (och slopa skattegränsen)?
Under julen hade jag en del intressanta diskussioner om det här till följd av Rosellas försäljning.
Det korta svaret på frågan är nej 
För att få en fingervisning kan vi jämföra med trafiken till Gotland. Svenska staten betalar årligen 498 miljoner kronor för den.
Hur mycket är då 49 miljoner € för Ålands del?
Om vi jämför med våra skatteintäkter (300miljoner) så är det 16%. Vi skulle behöva öka skatten REJÄLT alternativt skära ner på något annat. Exempelvis så är 49 miljoner mer än den årliga kostnaden för dessa myndigheter tillsammans: Polismyndigheten, Ålands Gymnasium, ÅMHM, Högskolan, Folkis, Musikinstitutet, AMS, Fordonsmyndigheten, Sjösäkerhetscentrum och ÅSUB.
Det är också värt att tillägga att biljettpriser till Gotland är betydligt högre än vad vi är vana med. En personbiljett t/r ligger just nu runt 1000kr och med bil runt 2000kr. Fraktkostnader av varor skulle förstås också öka. Det här skulle sänka Ålands attraktionskraft rejält.
Om vi skulle slopa skattegränsen helt och hållet skulle även största delen av trafiken till Finland och Tallin försvinna. Så det är inte bara en kostnad på 49 miljoner per år vi pratar om utan MYCKET mer ifall vi skulle vilja sköta dagens trafikmöjligheter själva.
Jag skulle inte heller vilja blanda in politik i detta. Se bara hur dåligt det går för skärgårdstrafiken, som är småsummor i jämförelse med det här.
Därför ska eller kan inte offentliga Åland blanda sig i detta särskilt mycket mer än att vara tydliga med att vi inte vill slopa skattegränsen så att branschen känner sig säker på att våga göra investeringar inför framtiden, inte minst klimatvänliga sådana. Vi ska också försöka skapa förutsättningar för branschen. Bl.a. genom farledsavgifter, pandemistöd och nu senast ansökt om undantag gällande utsläppsrätter – som ger branschen några extra år för att ställa om (eftersom tekniken inte finns i dagens läge)
Bilden är från Sjöfartens dag förra året 
Vi måste effektivisera och modernisera Landskapsregeringen
Varför göra det?
Förstås för att stävja kostnadsutvecklingen och skapa enklare processer som gynnar befolkning och näringsliv.
Men det mest akuta är att göra Landskapsregeringen mer attraktivt som arbetsplats och att få mer saker gjorda. Det är flera offentligt anställda som berättat att stor del av deras arbetstid går åt till administration m.m. och att de inte känner sig produktiva. Arbetsbelastningen är också ofta hög p.g.a. att mycket går långsamt. Många (framförallt unga) prioriterar moderna arbetssätt då de väljer arbetsplats och idag är det svårt att tillsätta en hel del tjänster och flera byter jobb. Personalen är nyckeln till att kunna göra något så det är kritiskt att vi ändrar på detta.
Hur göra det?
Inledningsvis behöver vi kartlägga dagens arbetsprocesser och ta fram relevanta nyckeltal, för att sen sätta upp konkreta mål och jobba mot dom. I processen kommer arbetssätt och kultur behöva ändras.
Vem ska göra det?
Eftersom det handlar lika mycket om arbetsprocesser som arbetskultur måste ansvaret ligga så högt upp som möjligt. Idag är t.ex. de högsta cheferna främst sakkunniga och det dom också jobbar med. I lagen om deras arbetsuppgifter(ja det beskrivs i en lag) nämns ingenting om verksamhetsutveckling. Det måste vi ändra på.
Och vi politiker bär ansvaret för att skapa de förutsättningarna.
Här höll jag ett anförande om ovanstående: https://www.facebook.com/jesperlagting/videos/3196676517215656
En agil arbetsmodell för offentlig sektor
Förra året så kladdade jag ner den här skissen på en arbetsmodell för hur man skapar bra innovativa lösningar.
1. Brainstorming av ideér samt skapar förståelse för problemet
2. Konkretisera idéerna och kollar upp möjligheter/utmaningar för att se vilken idé man vill gå vidare med
3. Ta snabbt fram en enkel pilot-lösning och testa den med målgruppen. Då lär man sig i ett tidigt skede om vad som funkar och inte. Så att man kan experimentera vidare och utveckla lösningen, alternativt skrota den och börja om med en annan bättre idé
4. Slutligen efter en hel del experimentering, utvärdering och förbättring lanserar man idén som nu kan kallas lösning
Nyckeln i modellen är steg 3
Ett steg som många lämnar bort och istället lägger massa resurser på att utreda och få det perfekt innan lansering. Vanligt är också att man redan i steg 1 bestämmer sig för hur lösningen ska se ut. Slutligen matchar det sällan verkligheten och tagit för lång tid.
Viktigt är nämligen att man fokuserar på målen och värdet man vill uppnå istället för formen. Då måste man vara flexibel och omställningsbar – och beredd på att misslyckas.
Det handlar helt enkelt om att börja – och att göra. Istället för att planera och utreda.
Anledningen att jag letade fram skissen var att jag blev inspirerad efter mitt kaffeinlägg då jag fick många positiva meddelanden och respons kring ledarskap i offentlig sektor. Jag vill därför nu försöka visualisera en arbetsmodell och tankesätt för just offentlig sektor – ett agilt arbetssätt istället för dagens.
Så här ser ni mig i början av processen och i steg 3. En pilot-modell som sannerligen kan utvecklas (eller skrotas?). Ge gärna input och skicka tips på länkar/böcker om ämnet så ska jag jobba vidare 
Hur solceller/vindkraft -> vätgas kan hjälpa vårt vatten
En intressant biprodukt vid produktion av vätgas via solceller/vindkraft som kan hjälpa vårt vatten:
Syre.
Vid vätgasproduktion spjälkar man upp vatten (H2O) och får alltså syre (O) över då man vill åt vätgasen (H2).
Syret kan man sen köra ner i vattendrag/havet och syresätta det. Våra vattentäkter och Östersjön lider av syrebrist så det här är riktigt intressant att följa med.
Varför vi har energikris och vad vi kan göra på Åland
Ett försök till att förklara det så kortfattat och förenklat som möjligt:
- Åland ingår i en elmarknad tillsammans med många länder där man importerar och exporterar el mellan varandra. Åland köper och säljer till Sverige
- Under de senaste åren har många länder lagt ner kol- och kärnkraftverk med målet att ha mer förnyelsebar energi. Då det ännu inte finns tillräckligt av det och produceras efter väder har man istället importerat gas från Ryssland – som varit stabilt, billigt och haft lågt CO2-utsläpp
- I samband med kriget i Ukraina så begränsades importen av rysk gas
- Samtidigt har några olyckliga tillfälligheter inträffat som att ex. kärnkraftverk i Frankrike och Sverige krånglat vilket minskar det totala utbudet av energi för marknaden och då även priset på Åland
Summa summarum är utbudet av energi för lågt och då blir priserna höga.
Tyvärr är det här svårt att fixa snabbt. Det tar många år att bygga ny storskalig elproduktion, framförallt kärnkraftverk.
Kortsiktigt för vad vi kan göra på Åland är i huvudsak att försöka effektivisera och minska vår användning. Våra egna elbolag säljer just nu till förlust så det är bra även för dem. Därför är det bra att man nu till hösten kommer erbjuda oberoende energirådgivning hos Ålands energimyndighet. På längre sikt se till att ny elproduktion förverkligas – t.ex. sol- och vindparker här på Åland.
2021 – hur gick det?
Idag behandlade vi landskapets årsredovisning för 2021, ett 239 sidigt dokument som berättar i både text och siffror hur 2021 gick med fokus på ekonomin.
Jag höll gruppanförande för Centern och här är ungefär vad jag sa:
Då jag satt hemma och planerade det här anförande och tänkte tillbaka till 2021 så inser jag att man glömmer snabbt hur det egentligen var för ett år sen. På pappret och sista raden i årsredovisningen så har vi ett bokslut i princip i balans och ett bra år. Men bakom siffrorna ligger det otroligt mycket arbete och hårt slit… på alla nivåer.
2021 var det år covid-19 kom till Åland på riktigt och många tillhörande konsekvenser. För många personer var 2021 det tuffaste året någonsin.
- Nu i efterhand kan man konstatera att ålänningarna och landskapsregeringen gjort ett riktigt bra jobb och lyckades hålla en bra balans mellan smittspridning och begränsningar i vardagen och näringslivet samtidigt som man gjorde många viktiga stödinsatser.
- Idag kan vi se en bra återhämtning, bl.a. kom precis nyheten att Åland har lägst arbetslöshet i hela Finland.
Inledningsvis vill jag och Centerns lagtingsgrupp rikta ett stort tack till alla som kämpat och bidragit till att få Åland och vardagen att fungera under pandemin och även nu efter den – ifall man vågar säga så.
Till årsredovisningen i sig.
Först av allt vill jag fortsätta ge lite beröm och då gällande den fortsatta utveckling gällande utformning och nyckeltal i årsredovisningen. Att mäta är att veta och ju mer siffror vi har i pedagogiskt format, desto bättre beslut kan vi ta.
Under sommaren så tog jag mig nöjet att sammanställa alla årsredovisningar för de senaste åren för att se utvecklingen och för att tydligare se var kostnaderna finns och förhoppningsvis kunna göra några kloka slutsatser inför framtiden.
- Som de flesta vet har våra kostnader ökat rätt kraftigt de senaste åren, det pratar vi rätt mycket om här i salen.
- Men våra inkomster har faktiskt ökat mycket dom med.
- Det nya skattesystemet ser dessutom ut att bidra med ännu mer skatteinkomster.
- Däremot har vi de senaste två åren sett att vår ekonomi är skör och att vi måste se över både kostnader och intäkter ifall det ska vara långsiktigt hållbart.
Om vi börjar med kostnader och ser hur det utvecklats under pandemin och jämför med vårt senaste “normalår” 2019 så är det framförallt löner och personalkostnader som ökat då vi pratar om verksamhetskostnaderna. Allt annat är svårt att jämföra med två pandemiår.
- Verksamhetskostnaderna har ökat med nära 9 miljoner där personalkostnader står för 8 miljoner.
- Nytt för den här mandatperioden är redovisningen över årsverken, alltså heltidslöner man betalar lön för kan man väl säga, och i år finns det även för ÅHS så vill jag lyfta det för 2021 och jämföra dem lite. Ifall man slår ihop alla årsverken för våra myndigheter och förvaltningen så kan man se att ÅHS, ensamma, står för 53% av alla årsverken – totalt 918 under 2021. På andra plats har vi Ålands gymnasium med 212 till följd av Ålands polismyndighet med 97.
- Det är också hos dom här 3 – alltså ÅHS, Gymnasiet och Polismyndigheten som kostnaderna ökat mest hos de senaste 2 åren. Det är alltså vård, utbildning och polis som huvudsak ökat i kostnad sedan 2019. Då förstår man att det är svårt att spara, speciellt under en pandemi.
Med det i åtanke tycker jag landskapsregeringen gjort ett mycket bra jobb med att få ett bokslut i balans och samtidigt både undvika lån och öka landskapets likviditet för 2021 – som nog var ett tuffare år än vad alla kan minnas. Man glömmer som sagt snabbt.
Men man ska inte sticka under stolen att kostnadsutvecklingen är svårkontrollerad och faktiskt inte hållbar. Därför blir det intressant att se vad Finansministerns parlamentariska ekonomi-grupp kommit fram till vad gäller kostnadstak och annat.
Förutom våra kostnader behöver vi fokusera mer på intäkterna och hur vi också i redovisningssammanhang kan bidra med det. Vi pratar väldigt lite om hur vi ska öka våra inkomster och det är mer relevant än någonsin nu då vi bytt skattesystem som är direkt baserat på våra egna skatteinkomster och befolkning. Ett förslag inför framtida redovisningar är att man skulle redovisa hur mycket av de köpta tjänsterna och material och upphandlingar som gått till åländska företag och andra icke-åländska företag. Det skulle vara väldigt intressant att få en sammanställning över det. Centern vill lyfta vikten om att offentlig sektor bör prioritera vårt egna näringsliv så mycket som möjligt.
För att inte stå här alltför länge tänkte jag börja avsluta och bara säga att effektivitetsrevisionen är väldigt kärnfull och glädjande att landskapsregeringen planerar flera åtgärder enligt revisionens rekommendationer. Det är flera rekommendationer som kan leda till effektiviseringar. Sådana som vi behöver. Så jag nöjer mig så och att jag ser fram emot en konstruktiv och viktig höst här i salen.
Elflyg & drönare – framtidens lösning för skärgårdstrafiken & trafiken till Sverige/Finland
Elflygplan och drönare så stora att de kan transportera flera 100kg last eller till och med personer kan låta som science-fiction. Speciellt autonoma sådana.
Men det finns redan idag och utvecklingen sker i rusande fart. Uppe i Skellefteå fick jag förmånen att se elflygplan i verkligheten och träffa Skellefteå Airports VD som är drivande i denna fråga.
Skellefteå har just nu 3 elflygplan och fler på kommande, det har nyligen startats en pilotutbildning där då flygen är mycket enklare och billigare att öva med än vanliga plan. 19 september ska de också börja ha en autonom drönare mellan flygplatsen och Northvolts fabrik. Den ska transportera gods. En biltur som vanligtvis tar 35minuter som nu istället kommer gå på 6min – och utan chaufför/kostnad för det.
Lite fakta och framtidsutsikter – också för Ålands del:
➖ Man planerar just nu vilka sträckor som kan ersättas med elflyg (vi fick inritat Skellefteå-Åland som tänkbar linje). Åland-Stockholm/Helsingfors skulle med andra ord vara mycket möjligt
➖ Inom kort kommer elflyg med 4-6 säten med en räckvidd runt 300km
➖ 2026 beräknas det finnas flyg som kan ta upp till 19 passagerare
➖ 2025 beräknas det finnas drönare som kan ta passagerare. Det kan jämföras med en helikopter
➖ Driftkostnaden är cirka 70% lägre jämfört med ett vanligt flyg. Med dagens bränslepriser och viljan att ställa om kommer utvecklingen ske mycket snabbare än vad vi tror
➖ Det är allt fler företag som börjat utveckla elflyg och drönare
➖ Utvecklare av drönare söker testområden där det är enkelt och ”luftigt” att flyga, t.ex. Skellefteå (det är betydligt svårare att testa i storstäder där de oftast håller till)
➖ Åland har perfekt infrastruktur för att vara ett testområde. Vi har många öar med behov av transport, elanslutning, helikopterplattor, flygplats i skärgården, korta avstånd, platt terräng och överlag lite lufttrafik
Åland borde verkligen ta vara på denna chans och försöka bli ett testområde och starta ett gemensamt projekt tillsammans med Skellefteå – då är det också enklare att få EU-projektspengar för detta. Vi pratar oerhört mycket om att ställa om och hitta nya lösningar och lägger mycket pengar på planer och utredningar för hur vi ska göra det… Jag skulle mycket hellre lägga pengar på att starta ett sånt här projekt och se vart det leder. Det är exakt så Skellefteå har gjort och med goda resultat.
Man kan börja litet och sätta upp en drönare som går mellan fasta Åland och valfri skärgårdskommun och kanske transportera tidningar eller varor? Eller ha en drönare med hjärtstartare som automatiskt kör till platsen där det behövs, det skulle då gå på ett fåtal minuter. Om det funkar bra utvecklar man vidare. Steg för steg i takt med ny teknik som kommer.
Det värsta som kan hända är att Åland får bra marknadsföring.
Framtidens utbildning & utbildningsbehov
I fredags (13.05.22) var jag på ett riktigt intressant seminarium om framtidens utbildning och utbildningsbehov.
Några anteckningar:
➖ 50% av dagens grundskoleelever kommer jobba med ett yrke som ännu inte finns. Det är med andra ord ganska onödigt att fundera på vad man i detalj behöver lära sig. Det viktigaste är att lära sig att lära sig och anpassa sig till nya saker
➖ Självledarskap och förändringskompetens är det viktigaste att lära sig
➖I framtiden kommer arbetsplatser inte ha hierarkier med chefer och mellanchefer utan ha olika team där man i vissa fall tar in ledarskap i form av en service
➖ Folk kommer inte vilja ha en 100% fast tjänst utan vill hellre hålla på med många olika saker och jobba flexibelt
➖ Idag tar man in info under skoltid och gör läxor hemma var för sig. Man borde vända på steken och låta elever ta in info hemma var för sig i sin takt på sitt sätt och lägga fokus på att tiden i skolan innehåller mer gemensamma praktiska arbetsuppgifter
➖ Gymnasiet borde kanske vara 4 år och inte bara innehålla utbildning utan även jobb – då lär man sig bäst och även lär sig vad man vill studera vidare till
➖ Du borde kunna få examen och godkända kurser utan att gått en utbildning, vi måste se över hur vi bättre kan validera kurser på högskolenivå
➖ Finland är bäst i världen i kunnande och deltagande i utbildning men halkar efter i dagens samhälle där utbildning inte längre handlar lika mycket om att lägga saker på minnet
➖ Vi kommer (och redan gör) automatisera allt manuellt så att människor kan lägga mer tid på att tänka och fantisera, det som gör oss människor unika. Vi vuxna måste börja fantisera mer
➖ Det vi digitaliserat nu i samband med corona är bara en droppe i havet om vad som är på kommande
➖ Många av Ålands största branscher med många anställda (transport, bokföring, finans, logistik) digitaliseras och automatiseras redan nu
➖ Optimism är förutsättningen för en lyckad förändring
OBS! De flesta anteckningarna är från framtidsspanaren Niko Herlin och detta är endast anteckningar. Jag är väl medveten om att många saker ovan inte fungerar väl i verkligheten för alla elever, speciellt inte på grundskolenivå.
Digitaliseringsmeddelande – ”Den åländska förvaltningens fortsatta digitalisering”
Den här veckan diskuterade vi i lagtinget ett meddelande om Ålands fortsatta digitalisering. Jag höll gruppanförande för Centern:
Det här meddelandet och alla tillhörande dokument är bra, de är faktiskt riktigt bra. Det lägger grunden för en stor strukturreform som är behövlig.
Det är en grund som saknats och det är en anledning till varför Åland ligger efter i digitaliseringen och har en s.k. digital skuld i mångmiljonbeloppet.
Vi har dock en lång resa framför men det känns äntligen som vi nu kan börja. Det här kommer att kräva ett långsiktigt tänk av oss politiker så därför är det också bra att landskapsregeringen har tänkt tillsätta en parlamentarisk grupp under processens gång. Även om det är utmanande är det inte omöjligt, inte alls. Många närliggande länder och även Färöarna har lyckats väl gällande digitaliseringen. Jag rekommenderar alla att läsa stycket om just Färöarna i dokumentet. Och på tal om dokumenten som är totalt 100 sidor så kan ni se att digitalisering inte bara handlar om teknik, utan minst lika mycket juridik och jag är mycket nöjd över allt som nu sätts igång på det juridiska planet i landskapsregeringen, de tjänstemän som satt ihop det här har gjort ett berömvärt jobb. Istället för att beröra det mer än nödvändigt då alla kan läsa det så vill jag diskutera ÅDA lite mer ingående istället då det är en viktig pusselbit i det hela.
ÅDA har ju fått en del kritik under åren och kanske inte riktigt funkat som tänkt. Tanken och idén med ÅDA var god men problemet med ÅDA är att problemet redan fanns innan man skapade ÅDA – man bara flyttade det under samma tak. Jag vill vara tydlig med att det här inte är någon kritik riktad till varken tidigare politiker eller någon på ÅDA för den delen. Tanken var som sagt mycket god.
Men när man flyttade personalen bort från verksamheterna så tappade man förstås insikt i verksamheterna och hur ska man då veta hur man ska digitalisera och effektivisera om man inte längre är där? Verksamheterna i sin tur då, hur ska de veta vad man ska beställa eller utveckla om man inte har personal med rätt kompetens eller uppdrag? Idag kan vi se den här problematiken tydligt och varför bl.a. ÅHS och Högskolan tagit tillbaka sin personal och också varför landskapet behövt skapa en IT-enhet.
Men ett problem som just fanns innan ÅDA skapades var att man inom det offentliga hade störst fokus på IT och inte digitalisering. Nu tänker de flesta nog vad skillnaden är? IT är digitala verktyg, mobilen jag har i fickan, mailen på era datorer, era datorer fast eller systemet vi pratar i här i plenum. Medan digitalisering, det handlar om att ändra arbetssätt med hjälp av digitala verktyg. Det är åtminstone därför man i flesta fall digitaliserar – att börja jobba på ett nytt och bättre sätt.
Det är som sagt på IT-sidan man lagt sitt fokus – att samordna IT-driften istället för att fokusera på samarbete och digital omvandling av Åland. ÅDAs uppdrag är just att samordna IT-drift men många tänkte då man flyttade all sin personal dit att även ÅDA ska ansvara för att digitalisera och effektivisera hela Åland och sin egen verksamhet. Och det är här allt faller pladask då ingen mitt i allt äger frågan.
Det vi nu måste göra först är att landskapet måste ta på sig ansvaret att driva Åland som helhet framåt. Som man gör i exakt alla andra frågor. Sen behöver vi återföra viss personal från ÅDA till verksamheterna, så som flera redan gjort. Vi måste samtidigt se till att utvecklings- och digitaliseringsansvaret för respektive verksamhet ligger hos dem själva, det är lika naturligt som att ha ekonomiansvar.
Men får vi inte ett väldigt osamordnat samhälle om vi gör så här – det man försökt lösa? Först och främst kan vi konstatera att det redan är osamordnade. För att faktiskt få det samordnat så ska vi göra tvärtemot det vi gör idag.
Idag har vi som sagt ett slags IT-tänk och försöker samordna verksamheter med gemensamma system och liknande. Men det är här vi ska vända på steken och decentralisera systemen och istället centralisera den data de hanterar. För det spelar ingen roll om Geta kommun har ett annat system än Finström eller Mariehamn – det som spelar roll är att de hämtar och hanterar data från samma plats och “kan prata med varandra”, sen får de använda den på det sätt dom själva anser vara bäst.
Då kan, om det kanske är ”nya ÅDA” som ska göra det, fokusera på att centralisera data och styra in hela offentliga Åland i den helheten. Verksamheterna i sin tur kan lägga sitt fulla fokus på användarvänlighet och effektivitet. Då koncentrerar vi även stora kostnader kring säkerhet – som är de största i dagens läge.
Till på det vinner den vanlige ålänningen på det här eftersom personen mer eller mindre rör sig friktionsfritt mellan verksamheterna. På så sätt blir personen i fokus istället för strukturerna, dit personen går, det är där datan finns – inte i respektive verksamhet som idag.
Just den modellen beskrivs också i landskapsregeringens meddelande och det är så här många av de framgångsrika länderna har gjort och har även estniska X-road gemensamt. För att även vi ska lyckas så är ett av de första stegen att se över ÅDAs uppdrag och struktur och jobba på ett helt nytt sätt.
Det kommer dessutom gynna näriningslivet på flera sätt. Framförallt behöver vi se över hur vi inkluderar dem mer i offentligas utveckling. Idag är de ganska blockerade och marknaden gentemot det offentliga inom IT och digitalisering är rätt smal på Åland. Här borde vi se över hur vi bl.a. upphandlar och jag vet också att vi kan privatisera en hel del inom det här området. Det är en diskussion för sig men jag vill nämna det.
Avslutningsvis vill jag ta upp lite om varför vi borde och måste satsa på digitalisering. Den här listan kan göras lång men jag väljer att lyfta två anledningar.
Först och främst: vi har inte råd att inte satsa på det. Det kommer inte bara bli dyrt ekonomiskt utan även för självstyrelsen. Om vi fortsätter som vi gör nu så kommer vi inte ha något annat val än att gå in i finska system. Vilket i sig inte är fel och till och med fördel i många fall, men i vissa fall måste vi också ändra vår lagstiftning i likhet med Finlands för att kunna göra det och sakta mak kommer självstyrelsen att urholkas i så fall. EU har en hel del direktiv på kommande inom området och till på det lär de säkert strängera cybersäkerhetsdirektiven ännu mer med tanke på kriget i Ukraina. Vi kommer ha tufft att uppfylla dem och då kommer de finska systemen oavsett villkor vara vår enda väg ut för att lösa det. Därför måste vi ta tag i det här nu och planera med en helhet för Åland i åtanke och inte göra adhoc lösningar när vi väl måste. Vissa finska system ska vi absolut använda men vissa inte.
För det andra och för det sista måste vi satsa på digitaliseringen för vår konkurrenskraft. Jag vill till och med höja ribban och säga att vi samlat som samhälle borde ha det som en av våra främsta prioriteringar. I ÅSUBS senaste tillväxtstudie lyfte de digitalisering som den starkaste megatrenden i världen. Här på Åland har det under de senaste åren varit den mest snabbväxande branschen. Med tanke på att digitala tjänster och produkter inte påverkas varken av någon skattegräns, koldioxidutsläpp eller ens det att vi befinner oss på en ö så tycker åtminstone jag att det är den smartaste branschen att satsa på. Utbildningen Grit:lab är en mycket bra början.
Men det finns mycket mer man kan och behöver göra. Ett modernt och digitalt samhälle lockar framförallt yngre personer, som förväntar sig att det offentliga ska kunna erbjuda sina tjänster digitalt. Om vi tittar på Ålands åldersfördelning har vi stora utmaningar framför oss och för att lösa det behöver vi just få hit fler unga. Det gör vi i första hand med attraktiva jobb, kanske inom IT-branschen som skriker efter arbetskraft – men då måste också Åland som samhälle vara lockande och modernt och det är vårt jobb att se till.