Crowdfunding Åland – En plattform för att förverkliga åländska idéer & projekt

Pengar för att förverkliga åländska idéer & projekt

 

Jag träffar ofta personer med många idéer – som skulle kunna förverkligas. Men de saknar pengar för att kunna dra igång det och är rädda för att ta lån eller blir nekade det.

Jag var själv i den sitsen då jag startade ÅlandsRabatten, turligt nog var jag ”dum” nog att satsa alla min besparingar och chansa på att det skulle funka. Men alla vågar inte, eller kan inte, göra så – eller har besparingar till att börja med.

Det är inte brist på idéer utan pengar – och det är just pengarna jag vill hjälpa till med eftersom jag tror Åland skulle gynnas av att flera idéer och projekt blir verklighet.

Därför tror jag en åländsk ’crowdfunding’-plattform med syftet att förvekliga åländska idéer och projekt skulle vara bra.

Crowdfunding är inget nytt för Åland. Nyligen samlade Islandshästföreningen in pengar till en ny bana via just crowdfunding. 

Två andra exempel är då Ålands sjöfartsmuseum körde en crowdfunding för Pommers nya besöksupplevelse och när Amalias Limonadfabrik samlade in 110 000€ via crowdfunding. 

En crowdfunding-plattform för Åland

 

Jag gillar crowdfunding-konceptet skarpt och har därför kollat upp möjligheterna att starta upp en hemsida där man kan samla alla åländska crowdfundingprojekt med tillhörande betalningslösning. En hemsida likt www.indiegogo.com eller www.kickstarter.com – fast för Åland.

Konceptet skulle vara enkelt. 

Ett företag eller en förening startar en kampanj och bestämmer själv vilken summa och vad man får ifall man väljer att stödja projektet.  T.ex. rabatt, reklam, special- utgåva/upplevelse, förhandsbokning eller ja vad du själv tror ’kunden’ vill ha för att stödja just ditt projekt. 

Antingen sätter man ett slutdatum eller en summa pengar man behöver för att förverkliga idén. Om man väljer det sistnämnda så dras pengarna från den som väljer att stödja projektet endast om hela beloppet och projektet förvekligas – om inte så får man pengarna tillbaka. Det finns alltså ingen risk för den som väljer att stödja projektet.

Nästa steg

 

Jag har som sagt kollat upp möjligheterna för att starta en sida och det är fullt möjligt. Det är dock lite oklart vilken väg jag väljer då jag själv har brist på tid. Någon annan skulle kunna bygga det men då skulle jag troligtvis behöva betala X tusen euro ur egen ficka och lönsamheten är oklar(då det inte är målet).

Med det här inlägget vill jag väcka idén och göra den offentligt eftersom jag lärt mig att det är så man lyckas förverkliga något. Hör gärna av dig om du har tankar om idén eller tips för hur den kan förverkligas!  

Hur du skriver och mailar snabbare

Tips för att skriva och maila snabbare: aText

Till exempel om jag behöver skicka mitt kontonummer (som jag varje gång behöver kolla vad är och sedan kopiera) så kan jag istället bara skriva §bank, så blir det automatiskt mitt kontonummer. Var jag än skriver.

Ett annat exempel är ifall jag skriver ÅlandsRabatten med små bokstäver så blir det automatiskt skrivet med stort Å och R. Eller om jag skriver §t blir det 0401955044. 

Du kan skapa vilket kortkommando som helst, från hela mail till enstaka ord. 

Video som visar hur det funkar

Hur du bokar möten effektivare

Nästan dagligen bokar jag in olika möten med olika personer. Oftast via mail. 

Den processen kan ibland vara rätt omständlig. 

Man bollar fram och tillbaka med förslag på dag och tid. Under tiden kanske något av förslagen blir uppbokat av något annat. Efteråt behöver man skapa och skicka en Zoom/Teams-inbjudan. Det tar tid och energi för båda parter. 

För att underlätta hela processen använder jag  Calendly.

Istället för att skicka förslag så skickar du en länk där mottagaren enkelt kan se vilka dagar och tider som är tillgängliga och boka in den tid som passar bäst. En länk till videomötet skapas automatiskt och det läggs till i bådas kalender. 

Så här kan det se ut:

En video som visar hur det fungerar

Lagtingsarbetet behöver ses över – främjar konflikt framför utveckling

Efter lite mer än ett år som ledamot i lagtinget har jag fått en djupare förståelse för hur vårt åländska samhället är uppbyggt och fungerar. Det är många saker som förvånat och imponerat. Men något som jag börjat ifrågasätta allt mer är det politiska systemet. Enligt mig är det mycket ineffektivt och hämmande för Ålands utveckling.

Låt mig konkretisera det genom att ta plenum som exempel – som utifrån ser ut att vara en stor del av jobbet som lagtingsledamot, men i verkligheten en rätt liten del. Åtminstone den minst produktiva delen.

Grundidén med plenum är bra. Regeringen presenterar lagförslag och budgetförslag som regeringspartierna tagit fram – alla partier får säga vad de tycker och lyfta för- och nackdelar. Oppositionens uppgift är att granska makten och lyfta alternativa förslag. Tillsammans jobbar man framåt, utbyter idéer och hittar de bästa lösningarna för Åland.
Ifall det skulle fungera så här skulle plenum kunna vara väldigt produktivt. Men åtminstone under min tid i salen har det varit motsatsen. Istället för att diskutera olika idéer och framtiden har jag lärt mig betydligt mer om vad olika partier och personer tidigare gjort för fel och tyckt, det refereras ofta tillbaka i tiden. Utöver det är det vanligt att folk lägger ord i mun på varandra, förvränger sanningen och skapar konflikter.

Tyvärr upplever jag att det bara är en liten del av debatterna som är sakliga och lösningsfokuserade.

Varför är det så här?

Jag tror grundproblemet är upplägget med regering och opposition. Några partier bildar en regering och är de som bestämmer och utformar lagförslag m.m.. Övriga partier blir då opposition. Ingen som ställer upp i lagtingsvalet vill nog hamna i opposition eftersom det innebär att man inte får ta del av all information och inte heller vara med i beslutsprocessen som de i regeringspartierna får. Oppositionspartierna vill då naturligtvis få fler röster i nästa val eller hoppas på att regeringen spricker.
Därför vill man dels själv få positiv synlighet men också negativ synlighet för de andra partierna.

Enligt min erfarenhet får man inte särskilt mycket synlighet då man är saklig, överens eller långsiktig. Så det uppmuntrar en till att vara det motsatta. Till på det är mediernas uppgift att granska makten, så man lyfter gärna misstag och påstådda anklagelser för att skapa en story. Detta är ingen kritik mot media eller våra journalister, de skriver det som skapar intresse och vi politiker ger dem det.

Man får alltså mest synlighet genom att vara emot regeringen och skapa konflikter och problem – vilket är rätt enkelt då man sitter i opposition för man behöver inte samarbeta eller hålla ihop en regering som de övriga. Det här i sin tur skapar en rädsla och ovilja från regeringshåll för att godkänna oppositionens motioner och att delge dem information. Förtroendet och samarbetet brister därför från båda håll, vilket späder på den hårda och osakliga tonen i debatten.

Kanske det är dessa offentliga konflikter som just är politik, men jag kan bara konstatera att det är mycket ineffektivt och hämmande för samhällsutvecklingen. Dagens debattklimat skrämmer även nya kandidater från att ställa upp. Därför anser jag att det är brådskande att vårt system ändras, vi har inte längre råd med dessa konflikter. Jag vet inte exakt hur det borde förändras men vill, med mitt inlägg, lyfta frågan – som även Roger Nordlund och Johan Ehn nyligen gjorde. Något måste göras och som ny ledamot ser jag tydliga problem med dagens oppositions- & regeringsupplägg.

Ålands ekonomi i balans – Låna eller inte låna?

Ett diagram som visar varför Åland har det tufft ekonomiskt (även utan corona):

1. Mellan 2015-2020 har kostnaderna ökat cirka 19%
2. Under samma period har skatteinkomsterna endast ökat cirka 14%

Kostnaderna har ökat mer än intäkterna. Som alla förstår håller det inte i längden.

Den enklaste lösningen är att helt enkelt ta bort vissa kostnader. Majoriteten av dem består dock av lön till personal. Arbetslösheten skulle alltså i så fall öka och det är inte särskilt optimalt i pandemitider. Ytterligare om vi tar bort eller sänker kostnaderna sänker det även vår välfärd och service, vilket ökar risken för utflyttning och minskar chansen för inflyttning.

Det är just det här dilemmat som är en orsak i varför vi hamnat här; vi försöker ha samma eller bättre servicenivå än våra grannländer─som alla finansierat sin välfärd med lån. Stora lån.

Ifall vi ska ha samma välfärd som idag måste vi antingen:

A) Ta lån
B) Öka våra inkomster
C) Effektivisera

Alternativ B och C är varken särskilt enkla, snabba eller inledningsvis billiga. Alternativet om att ta lån blir då nödvändigt. Lån är däremot inte hållbart i längden─så istället för att välja ett alternativ måste vi välja alla.

Just nu, mitt i en pandemi är det viktigt att se till att så många som möjligt är sysselsatta i form av arbete eller studier och att våra företag överlever. På så sätt är vi med i spelet när vardagen återgår till det normala.

Sedan måste vi här och nu göra satsningar som ger avkastning i framtiden─i form av billigare välfärd och mer intäkter. Bl.a. öka förutsättningarna för att utveckla företag. Jobba mer aktivt för att få hit fler personer och företag. Förenkla byråkratin så det inte bidrar med ytterligare offentliga tjänster samt tar tid och pengar av kommuner och det privata. På samma gång måste vi förenkla gamla arbetsprocesser och strukturer, troligtvis bäst genom digital transformering.  Satsa på förebyggande insatser så att fler mår bättre och är i mindre behov av sjukvård. 

Samtidigt lär vi behöva lägga ett utgiftstak för de kommande åren och när vi väl fått ekonomin i balans behöver vi börja bygga upp en buffert inför framtidens kriser, som troligen kommer snabbare än vi anar. Vi behöver också ställa oss frågan och kanske acceptera att vi inte kan konkurrera med våra grannländer inom vissa välfärdsområden och istället fokusera på några specifika. 

För att ta oss ur pandemin och långsiktigt få Ålands ekonomi i balans ser det ut att vara ofrånkomligt att ta lån. Ifall vi väljer att skära ner samhället och spara in underskottet här och nu så kommer uppförsbacken därifrån vara betydligt längre än den idag.

En folkhälsostrategi för Åland

För tusentals år sen skapade jordbruket otroliga möjligheter för människan; vi kunde skapa samhällen, bygga hus, ha en säng och slippa leta efter mat. Samtidigt uppstod det dock nya utmaningar, som de tidigare jägare och samlare inte hade behövt tänka på. Åkermarken behövde nämligen ständigt tas hand om – vilket resulterade i långa slitsamma arbetsdagar, näringsfattig mat, brist på både vila och fritid. Studier av gamla skelett tyder på att övergången till jordbruket medförde en mängd olika åkommor.

Dagens teknikutveckling kan på många sätt faktiskt jämföras med jordbruksrevolutionen. En stor höjdpunkt i människans historia som utvecklat vårt samhälle enormt och gjort vardagen mer bekväm än innan.

Men likt veteåkrarna för 10 000 år sen styrs vår vardag nu istället av mobilen och datorn. Vilket medfört nya utmaningar för vår hälsa. Man kan nämligen se en ökning av bl.a. inaktivitet, stress, depression, utbrändhet och sömnproblem som går i linje med utvecklingen av internet och smartphones. Det är även många som pekar ut sociala medier som en av de främsta orsakerna till psykisk ohälsa.

Min slutsats är absolut inte att vi ska stänga internet, sluta hitta på nya saker och återgå till skogen. Jag är en stark förespråkare av digitalisering och innovationer. Men just när det kommer till folkhälsan måste vi tänka lite annorlunda.

Vi, liksom de första jordbrukarna, är nämligen skapta som jägare och samlare. Vår kropp och hjärna funkar detsamma nu som då. Vi hade inget bekvämt liv men vi var mycket fysiskt aktiva, vi var beroende av vår flock och familj, vi hade mycket tid för att tänka, vara i naturen, fantisera och sova. Det här föll sig naturligt för det var så vi överlevde. I dagens samhälle behöver vi varken röra på oss, ha nära relationer, ha tråkigt eller tänka. Vilket uppenbart har konsekvenser på vår hälsa.

Delar av våra förfäders livsstil kan troligtvis därför förebygga många av dagens hälsoproblem. Den stora frågan är dock hur vi ska få oss människor att frivilligt göra obekväma och ibland tråkiga saker?

Jag har tyvärr inget enkelt svar på den frågan men det är något vi behöver fokusera mer på och försöka se till att våra lösningar även fungerar i framtidens ─troligtvis mer bekväma─ vardag. Därför är Åland i behov av en folkhälsostrategi och jag är mycket nöjd över att den här Landskapsregeringen har som plan att utforma en sådan under 2021. Det är extra nödvändigt just nu då coronapandemin påverkar mångas hälsa både på kort och lång sikt – samtidigt som allt digitaliseras i raketfart.

Samhällskostnader fetma & psykisk ohälsa

Snubblade över samhällskostnader för fetma och psykisk ohälsa i Sverige:

➖ Fetma uppskattades kosta 25 miljarder kronor år 2016
➖ Om andelen vuxna med fetma fortsätter öka i samma takt kommer kostnaderna stiga upp till 42 miljarder kronor år 2030
➖ Kostnader för sjukskrivningar orsakade av psykisk ohälsa var totalt 30,7 miljarder kronor år 2018

Om vi tar kostnaderna delat på befolkning och försöker räkna ut vad det kostar på Åland får vi följande siffror: Fetma runt 7,6 miljoner € per år och psykisk ohälsa 9,2 miljoner € per år.

Det går förstås inte att jämföra rakt av på det här sättet av men jag vågar gissa att vi åtminstone pratar om flera miljoner € även här på Åland. Min förhoppning är att vi kan ta fram såna här siffror i Folkhälsostrategin, som vi planerar att börja utforma nästa år. Det skulle vara viktigt för att på politisk nivå kunna argumentera samt prioritera rätt gällande förebyggande insatser – vilket jag tror att vi måste börja satsa mer på 🙂

Möjligheter i varje motgång

En ”historia” som hjälper mig att se möjligheter och vara optimistisk i dagens situation… 🙂

Bonden och hans häst

– En bonde hade en häst. En dag rymde den och försvann.

– Hans grannar sa, ”Jag är så ledsen. Det här är så dåliga nyheter. Du måste vara så upprörd. ”

– Mannen sa bara, ”Vi får se.”

– Några dagar senare kom hans häst tillbaka med tjugo vilda hästar efter. Mannen och hans son samlade in alla och de hade nu 21 hästar.

– Hans grannar sa: ”Grattis! Det här är så goda nyheter. Du måste vara så glad! ”

– Mannen sa bara, ”Vi får se.”

– En av de vilda hästarna sparkade mannens enda son, som bröt båda sina ben.

– Hans grannar sa, ”Jag är så ledsen. Det här är så dåliga nyheter. Du måste vara så upprörd. ”

– Mannen sa bara, ”Vi får se.”

– Landet gick i krig, och varje arbetsför ung man utsågs till strid. Kriget var fruktansvärt och alla män dog, men bondens son skonades, eftersom hans trasiga ben hindrade honom från att dras in.

– Hans grannar sa: ”Grattis! Det här är så goda nyheter. Du måste vara så glad!”

– Mannen sa bara, ”Vi får se.”

——————————————————————–

Med allt ont så kommer något gott med sig. Sedan kan man svänga på det – allt handlar om hur du väljer att se på det.
Att försöka se möjligheter i varje motgång är nog det enda sättet för att ta oss igenom pandemin. Den tanken håller åtminstone mig motiverad! 🇦🇽

Digitalisering av Åland

Åland har en stark välfärd och det är en stor anledning till att människor vill flytta hit. Och vi har, som andra samhällen, byggt upp det genom olika lagar, förordningar, planer, strukturer, processer och arbetssätt för att kunna ge det till alla ålänningar.

Med allt det så kommer naturligtvis kostnader i alla dess former. Kostnader som de senaste åren skenat iväg och ökat med nästan en femtedel under bara några år, samtidigt som våra inkomster sackat efter och nu på grund av coronapandemin har det bromsats helt och till och med rullat bakåt.

Just nu är vårt mål att långsiktigt – förstås så snabbt som möjligt – få ekonomin i balans och samtidigt försöka behålla så mycket som möjligt av vår välfärd. Det är ingen enkel ekvation och det ser ut att vara ofrånkomligt att behöva minska eller ta bort en del.

Men det finns också mycket man kan ändra på – utan att det behöver bli sämre. I vissa fall kanske bättre. För att göra det måste vi vara innovativa och för att va det i offentlig sektor tror jag att digitalisering är det bästa verktyget.

Vi ligger tyvärr långt efter i digitaliseringsfrågan och saknar ännu många byggstenar. Det här, likt alla reformer, är inte någon quickfix och de stora vinsterna kommer synas först om något år men jag vet också att det finns många små vinster som kan göras rätt snabbt.
Det är därför ytterst viktigt att vi lägger i en högre växel i den här frågan, vilket landskapsregeringen gör i den här budgeten.

När vi pratar om digitalisering så verkar alla se på det på lite olika sätt. Jag tänkte försöka ge min syn som jag tror går rätt bra ihop med digitaliseringsministerns.
Till att börja är det inte tekniken i sig som är målet. Det handlar inte heller om att göra papper till PDF, nog för att också det är digitalisering. Men syftet är att effektivisera, att få mer utav mindre, att eliminera onödiga steg och att arbeta smartare, snabbare och smidigare. Istället för papper till PDF så ska vi göra så att man inte ens behöver fylla i varken papper eller PDF och att det inte heller är någon som behöver ta emot, läsa och behandla det.

Syftet är att förenkla vardagen för befolkningen, näringslivet och offentlig sektor och just det kan man i många fall göra med hjälp av digitala verktyg. Men för att det faktiskt ska förenkla – mätt i både tid och pengar behöver man, åtminstone tankemässigt, montera ner gamla strukturer för att sedan montera upp nya och effektivare. Ifall vi vill ha tydliga vinster från digitalisering så är det viktigaste att förändra – inte att förnya de nuvarande arbetssätten och strukturerna. Om vi gör det blir det oftast istället dyrare.

När man väl börjar arbeta så här så stöter man ofta på hinder som arbetskultur, lagar och ekonomistyrning. Det allra viktigaste är att få de som berörs med på tåget och arbeta fram lösningar tillsammans & tydligt kunna visa vilka vinster det finns och den större visionen.

När det kommer till det juridiska, så måste man också börja kunna ifrågasätta det och ställa frågan, hur skulle det funka om vi inte hade den här eller den här lagstiftningen? Skulle man kunna lösa det genom ett annat sätt? Kanske genom ett system – hur skulle det systemet då vara uppbyggt?

För år efter år har antalet lagar och krav bara ökat och byråkratin därefter. Desto krångligare och krångligare blir det – sen då man till på det ska digitalisera de komplexa och krångliga strukturerna så blir det svårt och dyrt.

Därför måste vi i digitaliseringsarbetet samtidigt ändra både strukturer och processer och kanske i vissa fall vår lagstiftning. Om vi ska lyckas arbeta på det här sättet måste vi först och främst bygga upp de interna resurserna och stärka kompetensen vilket man nu gör.

Den här frågan är väldigt viktig och enligt mig ett av de främsta sätten att effektivisera det offentliga Åland – och då man läser budgeten där digitalisering har ett stort fokus är det uppenbart att landskapsregeringen tycker likaså.

Bråkar man bara i lagtinget?

Bråkar man bara i lagtinget?

Om du läser tidningen så tror man det. Men det är en väldigt liten del av alla diskussioner som lyfts upp där.

Till att börja med är plenum faktiskt en rätt liten del av allt arbete man gör – de flesta diskussioner, beslut och arbetstimmar sker utanför plenum. Då är det i princip alltid positiva och sakliga debatter (+mycket skämt & skratt) 🙂

Men även i plenum är stor del av diskussionerna sakliga samt positiva och olika partier håller ofta med varandra. För att illustrera det snabbt visar jag här i filmen ett ’repliksskifte’ från igår mellan mig och Ingrid (som är i opposition vars jobb är att kritisera vårt arbete).

Med det här vill jag visa att det inte är så hemskt debattklimat som många (inklusive jag innan jag blev invald) tror.

Men tyvärr är det nästan alltid när personer är som minst överens – eller när någon uttalar sig kontroversiellt/populistiskt som tidningarna skriver om det. Vilket i sin tur även triggar igång såna debatter, för det är då man hamnar i tidningen.

Men svaret på min inledande fråga: Nej!