Åland har en stark välfärd och det är en stor anledning till att människor vill flytta hit. Och vi har, som andra samhällen, byggt upp det genom olika lagar, förordningar, planer, strukturer, processer och arbetssätt för att kunna ge det till alla ålänningar.
Med allt det så kommer naturligtvis kostnader i alla dess former. Kostnader som de senaste åren skenat iväg och ökat med nästan en femtedel under bara några år, samtidigt som våra inkomster sackat efter och nu på grund av coronapandemin har det bromsats helt och till och med rullat bakåt.
Just nu är vårt mål att långsiktigt – förstås så snabbt som möjligt – få ekonomin i balans och samtidigt försöka behålla så mycket som möjligt av vår välfärd. Det är ingen enkel ekvation och det ser ut att vara ofrånkomligt att behöva minska eller ta bort en del.
Men det finns också mycket man kan ändra på – utan att det behöver bli sämre. I vissa fall kanske bättre. För att göra det måste vi vara innovativa och för att va det i offentlig sektor tror jag att digitalisering är det bästa verktyget.
Vi ligger tyvärr långt efter i digitaliseringsfrågan och saknar ännu många byggstenar. Det här, likt alla reformer, är inte någon quickfix och de stora vinsterna kommer synas först om något år men jag vet också att det finns många små vinster som kan göras rätt snabbt.
Det är därför ytterst viktigt att vi lägger i en högre växel i den här frågan, vilket landskapsregeringen gör i den här budgeten.
När vi pratar om digitalisering så verkar alla se på det på lite olika sätt. Jag tänkte försöka ge min syn som jag tror går rätt bra ihop med digitaliseringsministerns.
Till att börja är det inte tekniken i sig som är målet. Det handlar inte heller om att göra papper till PDF, nog för att också det är digitalisering. Men syftet är att effektivisera, att få mer utav mindre, att eliminera onödiga steg och att arbeta smartare, snabbare och smidigare. Istället för papper till PDF så ska vi göra så att man inte ens behöver fylla i varken papper eller PDF och att det inte heller är någon som behöver ta emot, läsa och behandla det.
Syftet är att förenkla vardagen för befolkningen, näringslivet och offentlig sektor och just det kan man i många fall göra med hjälp av digitala verktyg. Men för att det faktiskt ska förenkla – mätt i både tid och pengar behöver man, åtminstone tankemässigt, montera ner gamla strukturer för att sedan montera upp nya och effektivare. Ifall vi vill ha tydliga vinster från digitalisering så är det viktigaste att förändra – inte att förnya de nuvarande arbetssätten och strukturerna. Om vi gör det blir det oftast istället dyrare.
När man väl börjar arbeta så här så stöter man ofta på hinder som arbetskultur, lagar och ekonomistyrning. Det allra viktigaste är att få de som berörs med på tåget och arbeta fram lösningar tillsammans & tydligt kunna visa vilka vinster det finns och den större visionen.
När det kommer till det juridiska, så måste man också börja kunna ifrågasätta det och ställa frågan, hur skulle det funka om vi inte hade den här eller den här lagstiftningen? Skulle man kunna lösa det genom ett annat sätt? Kanske genom ett system – hur skulle det systemet då vara uppbyggt?
För år efter år har antalet lagar och krav bara ökat och byråkratin därefter. Desto krångligare och krångligare blir det – sen då man till på det ska digitalisera de komplexa och krångliga strukturerna så blir det svårt och dyrt.
Därför måste vi i digitaliseringsarbetet samtidigt ändra både strukturer och processer och kanske i vissa fall vår lagstiftning. Om vi ska lyckas arbeta på det här sättet måste vi först och främst bygga upp de interna resurserna och stärka kompetensen vilket man nu gör.
Den här frågan är väldigt viktig och enligt mig ett av de främsta sätten att effektivisera det offentliga Åland – och då man läser budgeten där digitalisering har ett stort fokus är det uppenbart att landskapsregeringen tycker likaså.